Riddarmöte den 13 september med föredrag av Domkyrkokaplan Ulf Lindgren
Den 13 september samlades närmare 20 riddare och partners till höstens första Riddarmöte i Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm. Domkyrkokaplanen och Storofficeren Ulf Lindgren höll, som vanligt, ett mycket intressant och målande föredrag om gravarna i Storkyrkan och de seder och bruk som funnits i äldre tider. Efter föredraget avnjöts en trevlig och välsmakande måltid på restaurang Mårten Trotzig. Våra Riddarmöten är utmärkta tillfällen att utveckla vår gemenskap och samtidigt få ta del av ett intressant, tankeväckande och spännande föredrag med anknytning till vår orden.
Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrkan i Stockholms stift inom Svenska kyrkan. Den ligger i kvarteret Rådstugan i Gamla stan och tillhör Stockholms domkyrkoförsamling. Kyrkan har använts för både kungliga kröningar och vigslar från 1300-talet. Den första byggnaden på platsen invigdes under 1200-talet och uppfördes enligt traditionen 1264 tack vare gåvor från Birger jarl. År 1279 nämnde riddaren Johan Karlsson i ett testamente "Stockholms Stora Kyrka". Den byggnad som avsågs var den så kallade bykyrkan, byggd i trä på Stadsholmens högsta punkt. Länge var "bykyrkan" eller Sankt Nicolai kyrka den enda församlingskyrkan i Sankt Nicolai församling och därmed i Stockholm.
Storkyrkan har byggts om och utvidgats åtskilliga gånger. Rester av den första 1200-talskyrkan kan spåras i tornets norra mur. Brandspår tyder på att denna tidiga kyrka har eldhärjats innan en treskeppig kyrka invigdes 1306, av vilken det finns spår i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes i samband med om- och tillbyggnad ett kvadratiskt kapell, Vårfrukapellet, på kyrkans södra sida. Senare på 1300-talet tillfogades två helgonkapell på nordsidan vid andra och tredje travén från väster, och kort därpå ännu ett väster om dessa.
Kyrkan har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där 1336. Nästa kröning i Storkyrkan skedde inte förrän 1497 då Hans blev unionskung, och även Kristian II kröntes här 1520. Från 1528, då Gustav Vasa kröntes, utfördes kröningarna i Uppsala domkyrka. Drottning Kristina och Karl XII kröntes också här. Efter Fredrik I kröntes, med undantag för Gustav IV Adolfs kröning 1800 i Sankt Olai kyrka i Norrköping, samtliga kungar här fram till 1907, då Gustaf V valde att inte krönas. Den sista kröningen i kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes.
Under föredraget berättade Ulf livligt och målande om de rika stockholmare som köpte gravplatser under Storkyrkans golv från 1300-talet fram till 1700-talet. De fattiga begravdes utomhus runt kyrkan. I samband med att Börshuset byggdes grävdes också ett stort gravschakt på gården som användes som gravplats fram till mitten av 1800-talet. Vi fick här möjligheten att gå ner i gravschaktet och själva se den lokal som använts för gravsättning i många år. I samband med att Storkyrkan fick golvvärme omkring år 1840 förflyttades alla skelett från såväl Storkyrkan som gravschaktet och begravdes i stället på Norra kyrkogården. Endast de fattiga som begravts runt kyrkan förblev orörda.
Dessa gravar kom i dagen när ombyggnationer av inpasseringsskydd skede mellan kyrkan och slottet av säkerhetsskäl. I ett schakt mellan Storkyrkan och Slottet framträdde strax under gatsten och utfyllnadslager ett utsnitt av Stockholms äldsta kyrkogård med delar av 230 skelettgravar. Totalt undersöktes en yta som var cirka 20 meter lång och omkring 2,5 meter bred. Här påträffades skelettbegravningar i upp till 2 meter tjocka lager (mellan 0,5 och 2,4 meter under markytan). Gravarna låg på varandra i upp till 14 lager. En preliminär datering av gravarna utifrån armställningar, gravskick och fynd tyder på att de gravlagts under perioden 1300- till mitten av 1500-tal.
Ulf berättade också om hur ogifta kvinnor och män kunde träffas och visa intresse för varandra trots att de inte fick sitta tillsammans i kyrkan under gudstjänsten. Kvinnorna ofta klädda i vackra sidenskor, de var de som syntes, för att locka till sig uppmärksamhet. Ulf berättade att för många fattiga flickor fanns här en möjlighet att klättra socialt och få trygghet genom att gifta sig med en äldre man. Änkor kunde på motsvarande sätt träffa lämpliga yngre män men här fans en risk. Som änkor kunde de äga både företag och fastigheter. Gifta övergick allt till maken vilket påverkade deras självbestämmande. En del kvinnor löste det genom att sända iväg sina yngre män ut i Europa eller till sina lantgods så att de fick svårt att påverka.
Stort tack Ulf för ett fantastiskt föredrag. Jag vill också slå ett slag för kommande verksamhet i vår orden. Ni kan välja mellan våra riddarluncher på Militärsällskapet första fredagen varje månad, ett antal Riddarmöten som finns i vår kalender på hemsidan samt vårt kommande Ordenskapitel och Riddarmiddag den 29 oktober i Finska kyrkan och på Sjöfartshuset i Gamla stan. Anmälan på vår hemsida i kalender.
|
|
|
Kaplan Ulf håller föredrag |
Kaplan Ulf vid dopfunten |
Storkyrkans utsmyckning |
|
|
|
Deltagarna lyssninga andäktigt |
Riddare förundras över platsen |
Storkyrkans gravschakt |
|
|
|
Storkyrkans östra gång |
|
Storkyrkans västra gång |
Peter Öberg, StkThO
Grand Prior Sverige