News archive

 Nya rön om Tempelherreordens historia

Boken ger en kortfattad historik över Tempelherreordens historia utifrån den senaste forskningen. Författaren går igenom de olika korstågen och visar också hur ett modernt historiebruk inte alltid ger en korrekt bild av historiska skeenden.

Boken avslutas med tre omfattande bilagor på engelska som innehåller källtexter med stor betydelse för Tempelherreordens historia.

Kjell O. Lejon är professor, studierektor och avdelningschef vid Linköpings universitet. Han är religionsvetare med inriktning mot historisk teologi, har varit gästprofessor under flera år i USA och en internationellt flitigt anlitad föreläsare. Lejons riddarnummer är 0301S och han har verkat som kaplan i Priorat Sverige under åren 2002 – 2012.

Stormästare Gérard Edmond Louis Willery

23 januari 1948 – 29 juni 2023

Nyligen nåddes vi av sorgebudet att Tempelriddarnas stormästare Gérard Edmond Louis Willery plötsligt och överraskande gått bort den 29 juni 2023.

1998 dubbades Gérard till riddare och sju år senare blev han GPG för Priorat Frankrike med ca 1400 riddare i sina led. Som GP Frankrike kom Gérard i kontakt med ordens stormästare Dom Fernando. Efterhand ledde kontakterna till ömsesidigt förtroende och Dom Fernando gjorde Gérard till sin officiella representant vid många internationella sammankomster. På initiativ av Legat KGCOJ James Mangan från England, en annan av Dom Fernandos förtrogna, ägde det första internationella mötet med Grand Priorer rum i Paris i september 2005. Då var Gérard Frankrikes nyvalde grand prior general. Gérard deltog aktivt i orderkapitel världen över, samlade intryck och förmedlade informationen.

Han lade mycket av sin energi och tid på att förena alla priorat och grand priorer runt om i världen. Under det internationella mötet i Nederländerna i september 2011 fick Gérard, som GP i Frankrike, tillsammans med Owe Wagermark, GPG Skandinavien och Walter Groenewegen, GP Nederländerna, i uppdrag av de samlade grand priorerna att lägga fram förslag om hur "skapa ordning i Orden”. Detta ledde så småningom till att OSMTH Association grundades i Edinburgh, Skottland i september 2013. Efter Dom Fernandos bortgång valdes Gérard Willery i november 2018 till Dom Fernandos efterträdare som ordens 51:e stormästare.

Under stormästare Gérards knappa fem år långa tid som stormästare har Orden tagit många kliv framåt. Orden verkar snart sagt på alla kontinenter, omfattar drygt 10 000 riddare och är stadd i behärskad tillväxt. Orden har fått en fungerande organisation. Stormästarens magistralkapitel (Grand Chapter General) är bemannat med erfarna och kunniga storofficianter. Rollfördelningen mellan Orden och OSMTH Association är klargjord. Riddarna världen har möjlighet att ta del av den pågående översynen av stadgarna. Ekonomiredovisningen är transparent och sker rutinmässigt. Det humanitära arbetet koordineras av en nyligen tillsatt humanitär arbetsgrupp. För ordens tillväxt finns utsedda ambassadörer. Orden har tagit långa kliv framåt under stormästare Gérards ledning. Speciellt då vi noterar att det under Gérards egid sammanföll såväl två svåra pandemiår som oanad turbulens på den politiska kartan, ytterligare två utmaningar som han lotsade Orden igenom.
Parallellt med att stormästare Gérard utvecklade och utvidgade Orden hittade han tid att ta hand om de etablerade prioraten inom orden. Många av våra riddare fick möjlighet att träffa stormästaren då han besökte Storprioratets ordenskapitel och riddarbal i Lovisa 2019, i Köpenhamn 2021, i Skara 2022 och i Oslo 2023. Speciellt minnesvärd blev ordenskapitel i Oslo i år. Under ordenskapitlet nöjde sig stormästaren inte med sin tilldelade tämligen anspråkslösa roll. Han tog ledigt plats och passade på att hälsa nydubbade välkomna och gratulera befordrade med några personligt inriktade ord till envar. Vive la Chevalier klingade i templet. Det blev ett minnesvärt ordenskapitel och det kändes bra att förnimma att stormästaren kände sig förtrolig med vårt ceremoniel.

Gérard profilerade sig framför allt som riddare och stormästare. Vad han gjorde ytterom sin gärning inom Orden höll han gärna för sig själv. Vi respekterar naturligtvis hans val och nöjer oss till slut att enbart relatera några allmänt kända fakta om vår 51. Stormästare.
Gérard Willery föddes 23 januari 1948 i Éragny, i regionen Ile-de-France norr om Paris. Han utexaminerades från Ecole Centrale D'électronique Groupe Ece år 1967. Sin yrkesgärning utförde Gérard inom företagsvärlden. Han medverkade i repriser som sakkunnig för den år franska senaten. Gérards kraftfulla engagemang för Orden och människan, Riddaren, förutsatte kanske en försynthet om den privata sfären. Han efterlämnar frun Valery (Sissi), dottern Ingrid och sonen Arnaud.

Orden kommer att samlas till internationellt möte i Bukarest i början av september. Mötet kommer att kännas annorlunda men genomförs planenligt. I nuläget vet vi att jordfästningen kommer att ske i stillhet. Senare kommer vice stormästare Walter att informera om hur valet av en efterträdare kommer att genomföras.
Som den gode Gérard konstaterade i sitt anförande i Paris i mars i år: ”På sikt skall vi ändå inte sörja de bortgångna, enbart hysa respekt för deras gärningar, väl medvetna om, att en dag kommer vi alla att återförenas.” Det kan kännas litet svårt just nu, men exakt så skall vi också förhålla oss till denna förlust.

Kära Riddare, tillönskar er och era närmaste allt gott.

F. Erik Erroll, GPG

 Non nobis, Domine, non nobis, sed nomini Tuo da gloriam

Riddarmöte Ballivat Sankt Peter den 15:e oktober 2022

Lördagen 15 oktober genomförde Ballivatet en Riddardag på Statarmuseet i Torup, Svedala kommun. Här fick vi en intressant genomgång av museipedagog Petter Larsson om statarsystemet och museets syften och verksamhet. Syftet är att bevara kunskapen om en viktig del av vår arbetslivshistoria. Framför allt kan skolungdomar praktiskt få lärdom om livet i och omkring statarlängorna.

Statarsystemet infördes för att skapa stabilitet i personalförsörjningen av jordbruket på 1800-talet. Förhållandena för statarna var otillfredsställande och avskaffades 1945. Undertecknad är född i det nuvarande museet och tillbringade somrarna där under 1940-och 50- talen. Vi var fattiga men lyckliga. Mitt liv brukar jag beskriva som: "Från statarlänga till kungliga slott". Många av deltagarna reflekterade över den fantastiska sociala
utveckling, som genomfördes under 1900-talet. Vi hoppas att den får fortsätta.

Efter studiebesöket samlades vi på cafe och restaurang "Hos Mig" belägen i en gård intill Bokskogen. Här serverades allt från pizza från en vedeldad ugn till entrecote och kryddstark fisksoppa. Vi passade också på att gratulera Göte Andersson på hans 85-års dag. Baillivatet överlämnade ett gratulationskort med en lista på Riddare som samlat in 3 400 kronor, i Götes namn, till Diakonin i Sankt Peters församling.

Vår kärnverksamhet, humanitärt stöd till behövande, i alla dess former, behövs mer nu än tidigare. Våra begränsade resurser har ändå fått påtagliga effekter på den hjälp vi ger de behövande i Sankt Peters och Södra Sandby församlingar. Pengarna till Sankt Peters församling har under året gått till nyanlända barnfamiljer från Ukraina, vilka har ett stort behov av hjälp under den första tiden i församlingen. I Södra Sandby noterar diakonen att antalet församlingsbor i behov av stöd ökar och att vårt bidrag är guld värt.

Riddarlunch hos resturang Hos Mig	Statarmuseet i Torup

Jan-Inge Svensson StOffThO
Ballivus Sankt Peter

Riddarmöte den 13 september med föredrag av Domkyrkokaplan Ulf Lindgren

Den 13 september samlades närmare 20 riddare och partners till höstens första Riddarmöte i Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm. Domkyrkokaplanen och Storofficeren Ulf Lindgren höll, som vanligt, ett mycket intressant och målande föredrag om gravarna i Storkyrkan och de seder och bruk som funnits i äldre tider. Efter föredraget avnjöts en trevlig och välsmakande måltid på restaurang Mårten Trotzig. Våra Riddarmöten är utmärkta tillfällen att utveckla vår gemenskap och samtidigt få ta del av ett intressant, tankeväckande och spännande föredrag med anknytning till vår orden.

Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrkan i Stockholms stift inom Svenska kyrkan. Den ligger i kvarteret Rådstugan i Gamla stan och tillhör Stockholms domkyrkoförsamling. Kyrkan har använts för både kungliga kröningar och vigslar från 1300-talet. Den första byggnaden på platsen invigdes under 1200-talet och uppfördes enligt traditionen 1264 tack vare gåvor från Birger jarl. År 1279 nämnde riddaren Johan Karlsson i ett testamente "Stockholms Stora Kyrka". Den byggnad som avsågs var den så kallade bykyrkan, byggd i trä på Stadsholmens högsta punkt. Länge var "bykyrkan" eller Sankt Nicolai kyrka den enda församlingskyrkan i Sankt Nicolai församling och därmed i Stockholm.

Storkyrkan har byggts om och utvidgats åtskilliga gånger. Rester av den första 1200-talskyrkan kan spåras i tornets norra mur. Brandspår tyder på att denna tidiga kyrka har eldhärjats innan en treskeppig kyrka invigdes 1306, av vilken det finns spår i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes i samband med om- och tillbyggnad ett kvadratiskt kapell, Vårfrukapellet, på kyrkans södra sida. Senare på 1300-talet tillfogades två helgonkapell på nordsidan vid andra och tredje travén från väster, och kort därpå ännu ett väster om dessa.

Kyrkan har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där 1336. Nästa kröning i Storkyrkan skedde inte förrän 1497 då Hans blev unionskung, och även Kristian II kröntes här 1520. Från 1528, då Gustav Vasa kröntes, utfördes kröningarna i Uppsala domkyrka. Drottning Kristina och Karl XII kröntes också här. Efter Fredrik I kröntes, med undantag för Gustav IV Adolfs kröning 1800 i Sankt Olai kyrka i Norrköping, samtliga kungar här fram till 1907, då Gustaf V valde att inte krönas. Den sista kröningen i kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes.

Under föredraget berättade Ulf livligt och målande om de rika stockholmare som köpte gravplatser under Storkyrkans golv från 1300-talet fram till 1700-talet. De fattiga begravdes utomhus runt kyrkan. I samband med att Börshuset byggdes grävdes också ett stort gravschakt på gården som användes som gravplats fram till mitten av 1800-talet. Vi fick här möjligheten att gå ner i gravschaktet och själva se den lokal som använts för gravsättning i många år. I samband med att Storkyrkan fick golvvärme omkring år 1840 förflyttades alla skelett från såväl Storkyrkan som gravschaktet och begravdes i stället på Norra kyrkogården. Endast de fattiga som begravts runt kyrkan förblev orörda.

Dessa gravar kom i dagen när ombyggnationer av inpasseringsskydd skede mellan kyrkan och slottet av säkerhetsskäl. I ett schakt mellan Storkyrkan och Slottet framträdde strax under gatsten och utfyllnadslager ett utsnitt av Stockholms äldsta kyrkogård med delar av 230 skelettgravar. Totalt undersöktes en yta som var cirka 20 meter lång och omkring 2,5 meter bred. Här påträffades skelettbegravningar i upp till 2 meter tjocka lager (mellan 0,5 och 2,4 meter under markytan). Gravarna låg på varandra i upp till 14 lager. En preliminär datering av gravarna utifrån armställningar, gravskick och fynd tyder på att de gravlagts under perioden 1300- till mitten av 1500-tal.

Ulf berättade också om hur ogifta kvinnor och män kunde träffas och visa intresse för varandra trots att de inte fick sitta tillsammans i kyrkan under gudstjänsten. Kvinnorna ofta klädda i vackra sidenskor, de var de som syntes, för att locka till sig uppmärksamhet. Ulf berättade att för många fattiga flickor fanns här en möjlighet att klättra socialt och få trygghet genom att gifta sig med en äldre man. Änkor kunde på motsvarande sätt träffa lämpliga yngre män men här fans en risk. Som änkor kunde de äga både företag och fastigheter. Gifta övergick allt till maken vilket påverkade deras självbestämmande. En del kvinnor löste det genom att sända iväg sina yngre män ut i Europa eller till sina lantgods så att de fick svårt att påverka.

Stort tack Ulf för ett fantastiskt föredrag. Jag vill också slå ett slag för kommande verksamhet i vår orden. Ni kan välja mellan våra riddarluncher på Militärsällskapet första fredagen varje månad, ett antal Riddarmöten som finns i vår kalender på hemsidan samt vårt kommande Ordenskapitel och Riddarmiddag den 29 oktober i Finska kyrkan och på Sjöfartshuset i Gamla stan. Anmälan på vår hemsida i kalender.

Kaplan Ulf håller föredrag	Kaplan Ulf vid dopfunten	Storkyrkans utsmyckning
Deltagarna lyssninga andäktigt	Riddare förundras över platsen	Storkyrkans gravschakt
Storkyrkans östra gång		Storkyrkans västra gång

Peter Öberg, StkThO
Grand Prior Sverige

Jacques de Molays minneshögtid i Paris 18 – 20 mars 2022

Jacques de Molays minneshögtid samlade ett drygt 20-tal priorat och uppskattningsvis 250 personer till Paris 18 – 20 mars. Vädret var soligt och våren gjorde sig påmind genom gröna gräsmattor, blomstrande lökväxter och fruktträd i knopp. Helgens program följde traditionellt mönster: På lördagen, en båttur till Île de la Cité för att hedra Jacques de Molay och på eftermiddagen det franska Storprioratets ordenskapitel med efterföljande festmiddag. På söndagen möttes den internationella verkställande kommitteen för OSMTH föreningen. I detta möte deltog också samtliga närvarande grand priorer. På mötet avhandlade ärenden av gemensamt intresse. Mötets huvudsyfte var att informera. Beslut fattas på ordens internationella möte i början av september, i år i Belgien.
Storprioratet Frankrikes ordenskapitel i Abbey de Pentemont.

Kyrkan Abbey de Pentemont är belägen vid rue de Grenelle i Paris centrum. Kyrkan byggdes på 1200-talet och har en intressant historia. På 1670-talet flyttades ett av cistercienserordens kloster från Beauvais i norra Frankrike till Paris och kvarteret kring kyrkan. I samband med franska revolutionen togs klosterbyggnaderna i bruk som förläggning för nationalgardet. Under Napoleon tiden tillhörde klosterbyggnaderna det franska kejserliga gardet. Senare kom byggnaderna att användas av försvarsministeriet. Vid medlet av 1800-talet iståndsattes kapellet till en protestantisk helgedom. I dag är Pantemon både Storpriorat Frankrikes och hela Ordens kyrka. Invid kyrkan har Orden ett antal mötesrum och ett administrativt kontor. De franska riddarna hade valt en anrik och vacker kyrka för sitt ordenskapitel. Kanske den mest iögonfallande detaljen i kyrkan var den massiva orgel som fyllde hela kortväggen ovanför altaret.
Ordenskapitlet inleddes med grand priorernas intåg. Vi ledsagades en i sänder av ordensvakter fram till stormästaren. Nationsflaggan vajade, organisten spelade upp nationalhymnen och stormästaren tog emot med en ridderlig omfamning.

Ordens storkaplan, Gino Di Ciocco inledde med en katolsk mässa som avslutades med nattvard. Efter mässan följde det egentliga ordenskapitlet där tio postulanter, sju franska och tre portugisiska, dubbades till riddare. Ceremonin var lång och innehållsrik. Där ingick kända element ss tändning av nio ljus till hågkomst av de första riddarna. Också en sporre visades upp, men den visade sig ha en litet annan symboliks betydelse än här hemma.

Den franska ceremonin är litet annorlunda uppbyggd jämfört med vår. Den största synliga skillnaden ligger i själva dubbningen. I Frankrike dubbades postulanterna först till riddare, sedan till tempelriddare. Ceremonimästaren och vapenmästaren är de främsta agerande. Postulanterna assisteras av sina faddrar. Dubbningen går i två steg. Den blivande riddaren genomgår en symbolisk rening med vatten, eld och luft och får därefter ta på sig riddarens vita handskar. Därefter följer en symbolisk upprustning av den tilltänkta och det hela avslutas med ett mycket kraftfullt ceremoniavsnitt: Dubbning till riddare. Postulanten får en hurtig knuff i ryggen och faller ner på knä. Vapenmästaren avskiljer ett heligt utrymme för postulanten genom att med draget svärd gå några varv runt postulanten. Därefter dubbar han postulanten såsom vi: med tre lätta slag. Sedan lyfter han svärdet och uppmanar riddaren att vara modig, beslutsam och värdig. Strax därefter för vapenmästaren svärdet mot skyarna och hela församlingen faller in i ett rungande Vive la Chevalier!
I den påföljande mellansekvensen fortsätter upprustningen av riddaren. Riddaren får ett repbälte med åtta knutar. Repbältets åtta knutar kring riddaren anknyter till de nio ursprungliga riddarna. Därefter presenteras de nya riddarna sporrarna som en påminnelse om vikten av att vara uppmärksam i ärenden som berör ordensverksamheten. Mellansekvensen slutar med att en liten urna förs fram. De nya riddarna får en symbolisk nypa jord från det heliga landet i sin hand.
Sedan följer dubbningen till tempelriddare. Vapenmästaren förestavar eden, riddarna ställer sig vid altaret med ansiktet vänt mot öster. Riddarna tillförs ett litet svärd, tempelherrekorset, en ring och slutligen manteln. De faller ned på knä. Grand Prior General för Storpriorat Frankrike för svärdet i en cirkel över riddarens huvud och dubbar med orden: ” jag upphöjer dig till tempelriddare (slag) jag omsluter dig i mitt hägn nu och för eviga tider (slag). Grand Prior General ställer svärdet åt sidan, tar tag i riddarens axlar och säger: ” var en fredens man, var välgörande och modig. Älska din nästa som du älskar dig själv. Gör detta med hela ditt hjärta och således visa att du är ridderskapet värdigt.” Grand Prior Generals andel i ceremonin är lågmäld och personligt riktad till den nya tempelriddaren. Dubbningen avslutas med en ridderlig kyss och omfamning. De nya tempelriddarna äter en symbolisk måltid bestående av salt, bröd och vin innan de leds till sina platser framme i kyrkorummet.

Den tämligen långa ceremonin gick på latin, italienska och franska med bara några korta inslag på engelska. Det här gjorde det onekligen litet svårt att uppfatta alla nyanser. Följaktligen är den här redogörelsen kompletterad med litet arkivstudier.

De nationsfanor som användes i samband med grand priorernas intåg, ställdes efterhand på stå, lutande mot kyrkoväggen vid bänkraderna. Några gånger under ceremonin råkade någon närvarande stöta till flaggorna och ett antal av dem föll med ett brak i golvet. Kyrkogångarna är smala och det var naturligtvis frågan om misstag. Men de små incidenterna förde osökt tankarna ut ur rummet, till en annan del av Europa, där överraskande brak och dunder av en helt annan omfattning blivit en del av människornas vardag.

Erik Dam, Erik Erroll, Birger Olsen, Bo Baasch-Vannaskoski Eigil Jespersen och Peter Öberg

Erik Erroll StKThO
Grand Prior general

Baillivat Sankt Peters Lagtima Riddarting 2022-03-19

Baillivat Sankt Peter genomförde Lagtima Riddarting lördagen den 19:e mars 2022. Dagen inleddes med samling i Sankt Peters klosterkyrka där vice kommendör Bertil Dawidson hälsa Riddare med anhöriga välkomna. 9 ljus tändes till minne av de första 9 franska Riddare som startade vår orden. Efter avlagd Riddared genomfördes parentation, korum med psalmer och musik.

Efter korum i kyrkan genomförde Lagtima Riddarting vid närliggande Sankt Petersgården som leddes av vice kommendör Bertil Dawidson.

Lagtima Riddartingen valde Jan-Inge Svensson till nyval kommendör för Baillivat Sankt Peter för en period av 3 år. Avgående kommendör Göte Andersson tackade för alla åren och ett gott samarbete i konventet. Vice kommendör Bertil Dawidson och nyvalde kommendör Jan-Inge Svensson riktade ett stort och varmt tack för Götes arbete under mer än 10 år med att etablerat kommanderiet och sedemera baillivatets och för en bra utveckling.

Efter måltiden gavs information om pilgrimsleder i södra Sverige av pilgrimsprästen Magnus Malmberg.

Förberedelser	Ljuständning	Parentation
Ämbetsmän	LTR och podiet	Avgående tackar
Jan-Inge Svensson och Göte Andersson	Avtackning	Pilgrimsinformation

Non Nobis domine, non nobis, sed nomini Tuo da gloriam
Text och bild av Jonas Stålhandske

Heders Grand Prior General Gert Grotte har avlidit

Bästa Riddare,

Lördagen den 15 augusti mottog vi sorgebudet att Heders Grand Prior Generalen och Äresriddaren av Konvent Danmark, Storkorsriddaren, Kapten Gert Grotte med riddarnumret 0001 S har avlidit.

Gert Grotte var född den 6 december 1927 och bosatt i Halmstad.

Han dubbades till Riddare i Tempelherreorden 1977 i Köpenhamn med Överstelöjtnant Carl Christian Schavenius, Kammarherre hos Drottning Margarethe II av Danmark, RThO som fadder.

Gert Grotte var en mycket meriterad riddare. Han befordrades till Kommendör 1980; till Storofficer 1983 samt till Storkors 1985.
Han tilldelades Storprioratets förtjänstplakett i guld 2002. År 2003 blev han av Ordens Stormästare utsedd till Legat Magistral.

Vi alla Riddare i Storpriorat Skandinavien har mycket att tacka Gert Grotte för. Hans betydelse för tillkomsten, etableringen och tillväxten av Tempelherreorden i våra länder är enorm. Det var han, Riddaren med riddarnumret 0001, som var primusmotor då verksamheten land för land startades upp i våra nejder. Utan hans och hans närmaste medhjälpares pionjärinsatser hade inte våra priorat verksamhetsmässigt stått på så stark grund och blivit så starkt integrerade som vi är i dag.
I det följande gör jag en kort tillbakablick på Gerts Grottes väg och gärningar som Tempelherre.

Efter att Gert Grotte, reservofficer, blev tillfrågad av vänner i Danmark, vilka där var Riddare i Tempelherreorden, om han ville dubbas till Riddare och han tackat ja till detta, blev som ovan noterats dubbad till Riddare år 1977.
Gert Grotte tog därefter initiativ till att flera värdiga kamrater inom reservofficersrörelsen blev dubbade till Riddare genom det Danska Prioratet.

I november år 1981 fick dåvarande Kommendören Gert, av Sir Francis A Sherry de Achea, Edinburgh, formell rätt att dubba Riddare. Därmed påbörjades arbetet med att bygga upp Orden i Sverige och Skandinavien.
Gert Grotte fungerade sedan åren 1981 till år 1997 som Prior / Grand Prior för det svenska Prioratet.
Den 19 februari 1986 erhöll Gert Grotte, StKThO, Stormästarens utnämningsbrev till Grand Prior General för de nordiska länderna Danmark, Norge, Sverige och Finland. I det ämbetet verkade han fram till år 2002.

Redan från början var man klar över att Orden inte skulle växa för fort. Ledordet var ”kvalitet före kvantitet”, vilket fortfarande är gällande inom Storprioratet! Utvecklingen på nordisk nivå framskred i behärskad och rätt rask takt. År 1996 etablerades Danmark, Norge och Finland som egna priorat. Därmed var det nuvarande Storprioratet både strukturellt och funktionellt helt operativt. Tillväxten har under åren varit god. I dags dato har vi redan riddarnummermässigt dubbat riddare 0760!
En av dessa är undertecknad. Jag hade äran och nöjet att dubbas till riddare år 1999 av Gert Grotte.

Vi Riddare i Storpriorat Skandinavien minns med stor ödmjukhet och tacksamhet hans aktiva och energiska insats Orden till fromma.
Vi kan rent konkret hedra Gert Grottes minne genom en inbetalning till Tempelherreordens humanitära fond märkt ”Gert Grotte”.

Humanitära fondens kontonummer är:
Priorat Sverige, Svensk-Finland och Danmark
Plusgiro: 6463766-3
IBAN: SE56 9500 0099 6042 6463 7663 BIC: NDEASESS

Priorat Norge
DNB Bank ASA: 1203.84.59048 IBAN: NO7112038459048
BIC: DNBANOKK

Non nobis Domine, non nobis, sed Nomini Tuo da gloriam

Christer Blomberg, StKthO
Grand Prior General, Storpriorat Skandinavien

2 søndag efter påske og solofløjte "Stat op, min sjæl, i morgengry!" søndag d. 26. april 2020.
Fra Uggeløse Kirke.

Af Storkapellan, Orlogs- og Sognepræst Martin Corfix.
Fløjtenist: Katrine Corfix.
Produktion: Amalie Corfix.

Stat op, min sjæl, i morgengry!

Mange Ridderhilsner
Bo Baasch Vannaskoski, StOffThO
Grand Prior, Priorat Danmark

Priorat Sveriges upprop för jubilarer andra kvartalet 2020!

Ärade Riddare,
Vi prövas nu i svåra tider. Att göra Gott är därför viktigt. Tempelherreorden bygger på tre pelare; Humanitär hjälpverksamhet, Kristna värderingar och Attraktiva aktiviteter. Dessa hålls samman av Vår Sociala Gemenskap. Genom insamlingar, aktiva handlingar och genom personliga föredömen har vi under lång tid gjort gott för de som haft behov därav. En viktig del är att vi uppvaktar de riddare som fyller jämt. Vi hedrar och gratulerar dessa genom att göra en insamling i deras namn till vår humanitära hjälpverksamhet och dessutom personligen uppvakta dem.

Vi gör därför nu en gemensam insamling för de riddare som uppnått den aktningsvärda åldern av 60, 70, 80 eller 90 år under andra kvartalet 2020. Vi uppmanar alla riddare att, efter egen förmåga, bidra till vår insamling och vårt upprop. Du har nu möjlighet att genom ett personligt bidrag sända dina gratulationer och dessutom hjälpa behövande. Behövande som inte är så lyckligt lottade som vi är. Vi lever i trygghet, social gemenskap och har det gott ställt. Så är det inte för alla. Alla bidrag, stora som små, är viktiga och gör skillnad.

De riddare vi vill uppvakta och göra Dig uppmärksam på är:

Riddare, kansliråd och major Staffan Marelius 80 år den 9:e maj. Staffan dubbades till riddare 1998 med Urban Schwalbe och Peter Rosén som faddrar

Riddare och överstelöjtnant Håkan Adén 60 år den 29:e april. Håkan dubbades till riddare 1999 med Ronny Schultz och Peter Rosén som faddrar.

Riddare, kommunikationschef och kapten Peter Kaméus 60 år den 5:e maj. Peter dubbades till riddare 1995 med Björn Lagersten som fadder.

Riddare och kapten Ingegerd Jönsson 60 år den 23:e juni. Ingegerd dubbades till riddare 1991med Bo-Göte Eriksson som fadder.

Samtliga insamlade medel går denna gång till Humanitära Fonden. Humanitära Fonden kommer till Jubilarerna överlämna en hyllningsadress där givarnas namn redovisas, vilket vi räknar med kan ske vid Riddarlunch fredagen den 5 juni, dit alla riddare naturligtvis är varmt välkomna.

Då vår Humanitära fond ligger alla riddare varmt om hjärtat kan Du vara med och hylla och hedra våra jubilarer genom ett bidrag så att vi tillsammans kan Göra Gott.
Om du vill ge till någon särskild riddare märk då din insättning med dennes namn. Om inte så fördelas din gåva jämt till samtliga. Vid betalningen ange ”Upprop vinter 2020” och Ditt eget namn så Fonden kan notera det i telegrammet.

Insamlingen pågår från den 15 april till den 15 maj.
Tempelherreordens Humanitära fond: PlusGiro 646 37 66-3
Priorat Sveriges Humanitära konto: SWISH 123 450 0674

Non nobis Domine, Non nobis, Sed Nomini Tuo da gloriam.