Tempelherreordens Benefaktorer är Ordens enskilt största bidragsgivare. Med dessa kan vi nu utvidga vårt framgångsrika koncept för välgörenhet.
Under de första 25 åren har Tempelherreorden koncentrerat krafterna på att bygga upp och konsolidera "den inre" verksamheten. Samtidigt har vi genom konkreta arbetsinsatser prövat oss fram hur vi på bästa och mest kostnadseffektiva sätt kan hjälpa bättre behövande, utanför Rikets gränser.
Vi konstaterar att vi nu är redo att öka våra ansträngningar avseende våra välgörenhetsinsatser (Ordens viktigaste uppgift). Genom att återinstifta Tempelherreordens Benefaktorer så kommer vi att kunna öka effekten av våra hjälpinsatser. I alla avseenden och oavsett hur mycket stöd vi får utifrån så kommer Tempelherreorden säkerställa att alla bidrag lämnade till den Humanitära Fonden oavkortat att gå till välgörenhetsinsatsernas slutmottagare.
Våra Benefaktorer presenteras (kort) på denna sida.
Kort historik
Benefaktorerna ansågs, tillsammans med Riddarna, vara de absolut viktigaste aktörerna i och kring Tempelherreorden.Orden var både befriade från "tionde" och hade rätt att ta ut detsamma. De byggde upp bl.a. egen livsmedelsproduktion, remontstationer, varv, verkstäder, och smedjor vilka alla fick samlingsnamnet preceptorier (eng. preceptories).
Orden upprättade det första globala bank- och kreditsystemet. Allt detta bidrog till Ordens ekonomiska framgångar men det var - redan på den tiden - mycket dyrt att föra krig och utan Benefaktorer så skulle uppdraget i Outremer (på andra sidan havet = korsfararstaterna) inte kunnat genomföras.
Ett exempel: Safed, som hade byggts på 1240-talet till enorma kostnader, var nu den största borgen i kungariket Jerusalem, och genom den behärskade Tempelherrarna Galiléen och vägen mellan Damaskus och Akko. I fredstid hade den en garnison på 1.700 man som utökades med 500 man i krigstid. Av dessa var 50 Tempelriddare, 30 servienter, 50 turkopoler och 300 armborstskyttar. Byggnadskostnaderna skall ha uppgått till 1.100.000 saracenska besanter, och murarmästarna hade hjälp av 400 slavar under byggnadsarbetet. För att vidmakthålla borgens proviantförråd krävdes 12.000 klövjelaster spannmål om året, varav en del importerades från Tempelherreordens preceptorier runt om i Europa.